En berättelse om pojken som lyssnade - på musiken, för att finna sina föräldrar.



En cellist möter sångaren i ett band och de tillbringar en natt tillsammans på en takterrass i New York, lyssnandes på en man som spelar munspel i den mörka natten. Dagen efter skiljs de åt och hörs inte av igen.

Nio månader senare föder cellisten ett barn. Hennes far förfalskar hennes signatur och barnet, en pojke, adopteras bort utan hennes vetande. När hon vaknar upp efter förlossningen blir hon tillsagd att barnet inte klarade sig.

Elva år senare ligger hennes far på sin dödsbädd och berättar sanningen. Och sökandet efter pojken börjar. Samtidigt har en pojke rymt från sitt barnhem där han praktiskt tagen är uppvuxen.

På New Yorks gator har pojken levt, genom musiken, i flera månader. Han är med om de mest otänkbara händelser man kan vara med om. Men pojken är nästintill magisk och mycket musikalisk - allt kan hända. Han träffar en man som utnyttjar hans musikala kunskaper för pengar, han går förbi en kyrka, sticker in huvudet för att lyssna på sång och hamnar plötsligt på Juilliards. Vips är han på gatan igen och lirar lite gitarr med en gammal bandmedlem.

Och vips... mer kan jag inte säga. Filmen är för bra för att ens kunna beskrivas. Den är fin. Vacker. Musiken är makalös och skådespelarna dom bästa. Och alla människor borde se den. Omedelbar bums!

August Rush är titeln.