Igår var jag ute. Jag kan inte säga annat än att jag hade grymt kul. Umgicks med fyra fina svenskar. Drack mycket och gott, fnittrade och spanade efter långa människor (som inte verkar finnas i detta fina land).
Men på Havanas dansgolvet skadades ett hjärta och vi (läs:jag) ramlande Arch-gatan ner till Subway.
Sedan hoppade några in i en taxi, någon drog vidare och jag fick agera karta åt en vilsen engelskman.

Idag har jag fått sova ut, fikat med Th och suttit på Eton-bron med klarblå himmel, solsken och regn på samma gång och lyssnat på tonerna från en säckpipa. Jag funderadepå livet och mig och jag kom fram till att jag har ett litet tomrum inom mig som måste fyllas med något. Och det är snarast för det gör ont.

Jag tröstäter chips och funderar vidare på allt; vänner jag har och har haft hittills, länder jag vill utforska, framtiden och det där förbaskade tomrummet.