Jag har en vecka kvar av mitt liv i Eton, England (för den här gången?).

Ikväll blir det käk och leaving drinks på Browns och dans under the arches med mina kära.

Imorgon ska vi umgås.

Nästa vecka är jag ledig men trots det har jag lovat att jobba en kväll (bara för att jag är så snäll + för att jag kommer sakna T like hell).

På torsdag blir det middag och leaving drinks igen, på fredag blir det sista middagen med familjen.

På lördag åker jag....

Nu kommer jag till poängen om varför jag skriver allt detta här: Bloggen är ointressant. Jag är trött på bloggen och dess anonyma besökare. Bloggen kommer (antagligen) inte uppdateras (om det inte regnar hela nästa vecka) med något vettigt förens jag har flyttat till Sverige och har fått igen bredbandet där.

Så, förvänta er inget.

Lev gott!
Adjö!

Denna fredagen för ett år sedan var det den 1 juni 2007.

Det var dagen då jag tog studenten.

Dagen började mycket tidigt. Fixade frisyren och drog på mig en fin, vit klänning. Försökte äta en macka med jag var så nervös och förväntansfull att jag knappt fick ner den. Mötte Madde vid Luma och där blev fotade. Sen åkte vi till skolan och blev fotograferade tillsammans med klassen. Sedan var det champagne-frukost, jordgubbar, ännu mera fotografering, lunch med alla lärarna, stipendie-utdelning... och utspring.

Vi gick (läs: sprang!) arenavägen men mössan på huvudet, ett stort leende och en kropp fylld av glädje och champis, mot all vår släkt och vänner som tålmodigt väntade i blåsten vid Globen-trappan.

Snacka om kärlek, lättnad och framförallt G L Ä D J E.

Vi tjoade på flaket som tog oss runt på Stockholms gator och åt god mat på våra mottagningar. Vi fick fina paket och mycket betydelsefulla tal hållna bara för oss. Sen var det party...

Dagen gick alldeles för snabbt och slutade med en hel del champagne i magen och en väldigt lycklig Alex.

Det var så underbart.

Och jag var fruktansvärt lycklig.

Vi åkte till Reading, Thess och jag. Thess hittade inte vad hon sökte. Vi gick till Vue istället och köpte en Fanta Frozen och biobiljetter till Sex and the City-filmen. Fanta Frozen var god och filmen var rolig, ledsan och bra.

Tjena hoppsan! Idag skiner solen och jag ska åkta till Reading med Thess och uträtta något ärende. Jag ska leta hatt/keps. Ha de fint och sola försiktigt! Puss

Äntligen hemma i England igen efter besök i Stockholm, Mariehamn och Göteborg. Nu har jag endast två veckor kvar i det underbara landet innan jag flyttar hem till Sverige - ja här skall det njutas!

... to Sweden.

Stockholm tonight.
Finland tomorrow and the day after tomorrow.
Gothenburg on Monday and back to London on Tuesday.

Have a lovely week-end and keep your fingers crossed for Charlotte Perelli on Saturday.

Later

Jag satte nyss på datorn för att komma upp vilken kanal som sänder Eurovision Song Contest här i Britain. Till min förvåning sänds semifinalerna samt finalen direkt på Internet här. Jag vet vad jag ska göra ikväll i alla fall; heja på Perelli (som tydligen är storfavorit enligt radioprataren Chris) och packa!

I love Fridays!
Idag har jag skickat iväg lite post, fått mitt nya bankkort (JIPPI!), tvättat, tagit en 30 minuters joggingrunda och lite annat. Himla härligt att inte behöva stressa alltså.

Ikväll ska vi grilla, jag och mina kusiner med familjer. Imorgon blir det Mass Birthday Party at Tracy's. Citat från Tracy tidigare i veckan "Just in case I haven't made it clear already, we are expectin nearly everyone to be rather drunk, as this will be the last decent alcholic night before we all leave, Please make sure that you have enough alchol to be happy all night, 8 hours of drunkiness is what we are looking for....".  Ha ha!

Var nyss på Waitrose och köpte lite dricka, bland annat Kopparbergs Cider. Ja, det finns i England och nej, det är inte 20 års gräns här utan 18 års gräns... och jag behövde inte ens visa leg! Unbelievable!

Nu ska jag läsa några sidor i en mycket bra bok sedan blir det middag.

Cheers

Jag sov till nio-halv tio idag och gick och la mig runt elva tiden igår men ändå är jag mega-trött. Sov jag för länge Nej, ibland förstår jag verkligen inte hur min kropp fungerar.

Fikade med Tessa i förmiddags och förhörde henne på alla spanskans verb, det kändes så i alla fall. Sen tittade jag in på H&M och spanade om den vackra kjolen fanns kvar. Jag ville liksom bara se på den. Jag tillät migsjälv att köpa den om den inte finns på H&M i Sverige men jag insåg nyss att den gör det då ganska många av Sveriges modebloggare just bloggat om den vackra kjolen. Så nu är det kört. Men det tackar min icke existerande plånbok mig för.

Och eeeey, jag fick precis reda på att jag har sex jobbdagar kvar här i Eton, det är ju ingenting. Det börjar bli jobbigt för det är knappt tre veckor kvar.... Jag vill ju till Sverige men jag vill inte lämna England.

So long

Vad skulle man göra utan sina vänner som förgyller ens dagar, varje dag, speciellt när allt känns jobbigt...?

Det var sådant underbart fint sken på himlen att jag grabbade kameran, stoppade iPoden i fickan och begav mig ut på Brocas för att fota vår vackra sols nedgång.

På fältet, ett stort sådant där det vanligtvis går en och annan hundägare med sina hundar, möttes jag av klungor med människor, eller kanske rättare sagt pojkar från Eton College. Alla pojkar bar lustiga kavajer, randiga sådana, och stod vid Themsen strandkant blickades uppåt kanalen. Ju längre upp mot kanalen jag vandrade desto fler pojkar fann jag längs strandkanten.

Helt plötsligt kommer det ett femtiotal pojkar springandes och hejandes på de olika kanoterna som i samma sekund kommer framglidandes på Themsen. Det var flera olika kanoter där pojkarna som paddlade bar randiga tävlingsdräkter (i samma färger som kavajerna) och genast kändes det som om jag vore med i en Harry Potter-film.

Då slog det mig hur mycket jag kommer att sakna Eton, hur mycket jag kommer att sakna Windsor, hur mycket jag kommer att sakna de människor jag lärt känna, hur mycket jag kommer att sakna alla pub-kvällar, hur mycket jag kommer att sakna alla skrattattacks-stunder på Windsor College, hur mycket jag kommer att sakna denna vänliga värld, hur mycket jag kommer att sakna ”Cheers” i springspåret, hur mycket jag kommer att sakna min familj här och hur mycket jag kommer att sakna det liv jag levt här.

Ett spontant liv där jag har en uppgift, att ta hand om världens sötaste och härligaste person. När jag kom var han en nästan fem månader gammal bebis. Nu är han en liten pojke, med sin egen vilja som vet precis vad han vill och precis vad hans Lalla behöver – blommor, pussar och springkramar.

Nästan som på film.

Nu sitter jag på balkongen och läser en bra bok i det underbara vädret.
Det kan inte bli mycket goare!

Men snart bär det av mot Oxford...

Nu sitter jag på balkongen och slappar. Mitt rum ser ut som rena rama bombnedslaget men städa kan jag inte, för jag har en liten sovandes unge att hålla koll på på altanen. Idag har världens alla moln hälsat på men det är fortfarande jättevarmt.

Imorgon ska jag till Oxford och då skall det bli 28 grader varmt.

T r e v l i g t.






Bilder från 6 maj.

... jag vet är springkramar!

Det finns inget mysigare och finare. Och jag är lycklig nog att få minst en varje dag.

Hur glad man än är, även om man bara är lite glad, blir man ännu mera glad när man lyssnar Håkans låtar. Texterna är vackra och Håkan är en sådan fin person.

Denna videon är lycka!

Det är hett, grymt hett, att ligga på en filt i parken i denna värmen. Men jag älskart!
Kände att det kanske vore bra att inte vara för mycket i solen, vill ju inte se ut som en tomat!

By the way, om en månad är jag bosatt i Göteborg igen, på riktigt, efter 22 månader i Stockholm och 12 månader i London. Vemodigt? Ja.

Det är svensk högsommar-värme här cirkus 25 grader varmt och klarblå himmel.
Och i denna värme var jag inne i London City igår. Det var svettigt kan jag lova. Fixade i alla fall ett nytt pass (fasen vad snygg man kommer bli på det passfotot!), frågade efter min plånbok på de ställen jag var i lördags, utan lycka, köpte en fin blommig top på Abercrombie&Fitch, ett skärp och sloglasögon (jaa, ett par till!) på Primark, ett lack på Selfridge och så lunchade jag med mackor och glass i Hyde Park innan jag begav mig till polisstationen för att göra en anmälan och bli polare med konstapel Watts. Det var min gårdag det!

Idag blir det slappande i Alexandra Gardens men en bra bok och en Tessa.

So long

Idag är det Bank Holiday vilket betyder att nästan alla är lediga och att det är proppat med folk i Windsor och Eton. Trots det ska vi göra det många andra gör idag - vi ska till The Great Park och slappa...

Vi gick i princip genom hela London igår, åt italienskt, letade musikalbiljetter och Converse åt syster, svettades inne på Abercrombie & Fitch, åkte världens äldsta tube, spanade in Big Ben, hittade musikalbiljetter, åkte dubbeldäckare, fick en grande när jag beställde small, såg en fantastisk bra musikal och åkte hem med ont i fötterna.

Idag, efter frukost, när vi skulle ta en sista runda på High St. med syster och mor hittar jag inte min plånbok. Letar överallt, vänder uppochner på väskan min men finner ingen plånbok. Då var det bara att ringa runt till teatrar, restauranger och affärer där jag var igår för att kanske finna den. Men ingen lycka, än.

Kraschade ett glas idag också...

...gick även in i en stolpe.

Syster, Mamma, T och Alexandra har idag 'gjort' Windsor.
Alexandra köpte två par skor, mjölk, soppåsar och bjöd på glass.
Nu är Alexandra helt rosa-röd i ansiktet för hon har sprungit ca 1,3 mil.
Hon är nöjd.

Imorn bär det av till London city.

So long!

Igår åt jag och Tess på Thai Square (smarrigt och starkt) sen gick vi till puben och såg Liverpool förlora (skit!).

Idag har jag inget gjort något speciellt mer än att längta efter värmen.

Det här gör mig ledsen och glad på samma gång.

Snart kommer min mor och syrra.

Bye